Många möjliga vinster från distans

Nyligen beviljades forsknings- och utvecklingsprojektet ”Navigationsstöd från land” 38 miljoner kronor, varav Trafikverkets Sjöfartsportfölj finansierar med 29 miljoner och Sjöfartsverket med 9 miljoner. Tillsammans med ett antal andra aktörer ska man titta närmare på om, och i så fall hur långt, lotstjänsten kan utvecklas med hjälp av ny teknik, visionärt tänkande och nya arbetssätt.

Näringslivet har efterfrågat denna utveckling i många år och tror starkt på högre effektivitet, lägre kostnader och att det kan vara en väg att förebygga den lotsbrist i många delar av Sverige som vi riskerar att stå inför. Hinder som sammantaget hämmar den viktiga överflyttningen av transporter till sjöfart.

Digitaliserat landskap

Lars Axvi, processledare för lotsning på Sjöfartsverket, menar att digitaliseringen skapat ett helt nytt läge för att ta viktiga utvecklingssteg:

– Med teknikens hjälp finns nu goda möjligheter att bygga vidare på den oumbärliga relation mellan fartygets befälhavare och lotsen som alltid funnits – fast nu med expertkompetensen på distans istället.

Det arbetet tar nu sin början, och Maria Gripenblad, som är Sjöfartsverkets projektledare, ser fram emot att kunna sätta igång:

– Ja, verkligen. Syftet med projektet är att ta fram bättre kunskapsunderlag för att kunna skapa tjänsten Navigationsstöd från land. Jag vill betona att det hela är ett FOI-projekt och inte ett implementeringsprojekt där projektresultatet blir beslutsunderlag inför ett eventuellt införande.

Hennes kollega Fredrik Karlsson tillägger:

– Det är först när vi har projektresultaten som vi vet om, och i så fall hur, vi går vidare. Två absoluta krav för ett införande längre fram är att sjösäkerheten kommer att vara lika hög eller högre jämfört med idag samt att ett införande är såväl företagsekonomiskt som samhällsekonomiskt försvarbart.

Alla tre ser flera möjliga vinster. Några exempel på det är en ökad tillgänglighet av lotstjänsten för sjöfarten och i transportsystemet totalt sett. Dessutom minskade förseningar och kortade väntetider kopplade till lotsning. Om exempelvis en lots sitter på land behöver inte vederbörande transporteras fysiskt utan kan ta nästa lotsning direkt.

Vidare bättre arbetsmiljö då traditionellt lotsarbete är förenat med vissa risker.

Man räknar även med att miljöpåverkan från lotstransporter kan minska och möjligen leda till ett jämnare trafikflöde.

Utöver det ger användning av modern, digital teknik och standarder möjlighet att dela logistisk data för att optimera flöden och processer i transportsystemet – ett tydligt steg mot det gröna anlöp som svenska hamnar strävar mot!

Hur går det till?

– En enkel liknelse är att det fungerar ungefär som flygets fjärrstyrda flygledartorn även om transportslagen så klart skiljer sig åt. På samma sätt ska vi kunna ”prata in” fartygen med hjälp av den lotskompetens som placeras i land istället för som idag ombord, förklarar Fredrik.

Detta är tänkt att ske från ändamålsriktiga lokaler med tillgång till sensorstöd och kommunikationsmöjligheter i form av exempelvis radar, AIS, radiokommunikation och andra typer av sensorer samt det mjukvarustöd som tjänsten kräver. Sjöfartsverket bedriver idag VTS-verksamhet från ett antal liknande centraler och testverksamheten är initialt tänkt att utgå ifrån dessa.

De största utmaningarna för att lyckas, tror Fredrik, ligger i utvecklandet av procedurer, byggande av förtroende mellan land och fartyg samt utbildning. Dessutom behöver infrastruktur uppdateras. Det kan handla om uppkopplade farleder, och annat som behöver komma på plats för att ett helt system ska fungera. För att nå ett större genomslag av tjänsten behöver IT-infrastruktur och beslutsstöd utvecklas för att skapa sömlös interaktion mellan fartyg och land och här finns utmaningar i fråga om utrustning på fartyg bland annat.

– Men det pågår en betydande internationell standardisering på området idag där Sverige är delaktig och drivande, och målet är ju att skapa förutsättningar för tjänsten oavsett var i världen fartygen behöver liknande tjänster, fortsätter Fredrik.

– Generellt är det ju svårare när man inte upplever vad som sker på plats fysiskt. Man hör inte på samma sätt och känner inte vibrationer, säger Lars Axvi med tillägget att det är viktigt att lotsarna är med och formar hela systemet.

Lösningen kommer även att ställa högre krav på den befintliga besättningens förmåga att både framföra fartyget och jobba som ett team tillsammans med lotsarna. God kommunikation kommer att vara A och O!

Vad blir första steget i projektet?

– Att sätta upp olika scenarion för ekonomiska modeller, utveckla operationella procedurer för kommunikation samt ta reda vilken mjukvara som behöver tas fram. Sedan är tanken att börja simulera i Sjöfartsverkets testbäddar på Chalmers i Göteborg. Därefter ska testverksamheten tas till testbädd i Göteborgs farleder. Allt detta bidrar till den datainsamling som utgör grunden för de riskanalyser och ekonomiska analyser som ska genomföras. berättar Maria.

– Det ska bli mycket spännande att se hur långt det går att utveckla själva lotsningen och kanske göra den på ett annat sätt. Klarar vi det öppnar sig sannolikt fler möjligheter för andra tjänster som på olika sätt kan stötta sjöfarten. Det kan vara exempelvis IVV-trafik (fartyg anpassade för inlandssjöfart) och bättre sjötrafikövervakning. På längre sikt är en sådan här tjänst troligtvis en förutsättning för en framtida automatiserad sjöfart, säger Fredrik.

Vid ett teknikskifte handlar mycket om att ta det mentala steget. Lars gör jämförelsen med övergången från fysiska sjökort till elektroniska. Även om en viss dimension gick förlorad infann sig nya vinster.

– När ny teknik introduceras måste man förstå helheten. När det gäller navigationsstöd från land är det A och O att förstå hur lotsningen fungerar idag – i allt från relationsbyggande med bryggteamen, kunskap för fartygets rörelse vilket också innebär en förståelse som är ”förkroppsligad” genom att man ”trampar däck”. Det har vi goda förutsättningar att klara då projektet har deltagare från industri, akademi och från oss själva.

Text: Peter Ström
Illustration: Consid