Det här gjorde 50-åriga Atle i somras
På vintern ser våra isbrytare till att hålla hamnarna öppna. På sommaren förbereds fartygen inför nästa säsong. Sjöfartsverkets näst äldsta isbrytare Atle, som i år fyller 50 år, har i år fått extra översyn och uppfräschning i torrdockan i Landskrona där både skrov och maskiner reparerats.
Den 21 oktober i år fyllde isbrytaren Atle 50 år. Trots sin respektfulla ålder ligger hon inte på latsidan. Den senaste säsongen assisterade Atle 267 fartyg under 117 dagar, vilket sliter hårt även på det tuffaste av fartyg. Under sommarhalvåret är det därför mycket som måste ses över. En huvudmaskin lade av helt under säsongen, ytterligare två gick på halvfart.
I år har dock Atle fått lite extra omvårdnad. Vart femte år ska fartyget på varv för att få sitt certifikat förnyat. Därför har fartyget legat i torrdocka då man bland annat har blästrat och målat skrovet samt sett över propellrarna och lagat eventuella skador. Det var en febril verksamhet ombord med mycket extern personal och många olika språk pratades ombord. Arbetet pågick från klockan 7 på morgonen till klockan 19 på kvällen. Trots det var det ett tajt schema för att hinna klart då en försening inte bara hade påverkat Atle utan alla andra fartyg som var inbokade i torrdockan under sommaren.
Under tre veckor låg Atle i torrdockan. Förutom de kontroller som måste göras enligt lagkrav, var det mycket annat som skulle hinnas med. I år byttes ekolodet ut. Även kommunikationssystemet byttes för att kunna kommunicera med satellit. Bränsletanken tömdes och lagades.
Det som kanske mest påverkade besättningen på 19 personer, som också bor ombord, var bytet av avloppsrör. Det innebar att ingen kunde tvätta sig eller duscha ombord. Det gick heller inte att laga mat eller tvätta i de vanliga tvättrummen. På helikopterplattan stod därför en container med toaletter, duschar och tvättmaskiner. Maten åts på land i hamnens restaurang.
Att Atle och merparten av statsisbrytarna börjar bli till åren märks. Efter årets issäsong var alla lite ”halta och lytta”, mer och mer går sönder samtidigt som det blir svårare att hitta reservdelar.
Karl Herlin arbetar som befälhavare på Atle. Han har jobbat med isbrytning sedan år 2000, mestadels ombord på Atle.
− Det viktigaste är att vi kan sköta vårt uppdrag, att bryta is. Men det blir allt svårare att hålla fartygen i bra skick. Vi försöker specialbeställa reservdelar, ibland lånar vi av varandra, men det kommer bli tufft att hålla Atle i fullgott skick till nästa 5-årskontroll.
Efter tre veckor i torrdockan i Landskrona gick Atle vidare till Uddevalla för ytterligare reparationer. Där reparerades bland annat tre trasiga huvudmotorer. Att isbrytarna trots allt hållit så länge kan tillskrivas flera faktorer. Att de inte går i saltvatten bidrar, liksom att de bara kör upp till fem månader per år. En stor faktor är att de underhålls noggrant under sommaren.
− För att kunna fortsätta hålla den servicenivå vi har idag måste vi förnya vår flotta. Besättningen gör ett jättejobb att hålla fartygen igång, men vi behöver nya isbrytare för att kunna möta framtidens krav på isbrytning, säger Karl Herlin.
Det kommer emellertid dröja ännu några år innan Atle kan gå i pension. Nya isbrytare tar tid att bygga. Under hösten 50-åringen firades dock, både i Stockholm och i hemmahamnen Norrköping med pompa och ståt som sig bör. Nu gör sig Atle redo för ännu en säsong i statens tjänst.
Text och foto: Anna Tollwé
Fakta:
Sjöfartsverket har sex egna isbrytare; Ale (1973), Atle (1974), Frej (1975), Ymer (1977), Oden (1989) och Idun (2006). De ser till att alla svenska hamnar kan ha öppet året runt genom att bryta is till havs och assisterar fartyg som har problem att komma fram. Isbrytarna ger handelsfartygen assistans genom att övervaka, dirigera, leda och bogsera. Utan isbrytning skulle vissa hamnar i Norrland tvingas stänga i upp till 130 dagar om året. För att klara framtidens isbrytning behöver vår ålderstigna isbrytarflotta uppdateras med moderna isbrytare.
Senast uppdaterad 2024-11-08