Rickard, lots
Det var när Rickard Nilsson gjorde styrmanspraktik under sjöbefälsutbildningen som han insåg att han ville bli lots; den trygga gestalten som har en given plats ombord när fartyget börjar närma sig trängre vatten och som hjälper till att få båtar säkert i hamn.
Rickard jobbar sedan ett år tillbaka som lots på Sjöfartsverket. Han har sin placering i Skellefteå och pendlar till Stockholm för att få ihop privatlivet.
- Flickvännen är från London, så hon tycker redan att Stockholm är litet, så det är nog inget alternativ att vi bägge skulle bo här uppe, skrattar Rickard som ändå trivs med livet och inte har några planer på att jobbmässigt söka sig nedåt landet.
- Jag jobbar en vecka och är ledig en vecka, så om man jämför med att ligga ute på stora fartyg är det lyxigt. Jag har ju bara några timmars resa till Stockholm när jag går av. Och om något skulle hända är jag kontaktbar och har möjlighet att hantera situationer på ett annat sätt än om jag hade legat ute på Nordsjön, berättar Rickard som har ett förflutet inom offshorebranschen.
Arbetsveckorna kan vara intensiva med långa dagar. Dessutom har lotsarna en och en halv timmes inställningstid till stationen, så Rickard berättar att han behöver hålla sig någorlunda i närheten, även om fartygen ska göra lotsbeställning minst fem timmar innan de ankommer till lotsens bordningspunkt. Några löpturer, matlagning och bra serier är vad som hinns med under jobbveckornas fria timmar.
Många som väljer att bli lotsar gör det för att komma närmare hemmet; familjebildning eller andra angelägenheter som ställer högre krav på närvaro gör lotsyrket attraktivt. En har möjlighet att fortsätta segla, men kan samtidigt var tillgänglig i större grad. Detta var dock inte vad som lockade Rickard. Han insåg redan när han gjorde sina första praktiker under sjöbefälsutbildningen att det var lots han ville bli.
- Det blev alltid en så speciell stämning när lotsen kom ombord, förväntansfullt liksom. Att lotsen bordar är en milstolpe på en resa och då vet en att fartyget börjar närma sig hamn.
För att bli lots krävs examen från Sjökaptensprogrammet och därefter ett skepparbrev som erhålls efter ungefär sex års styrmanstjänstgöring. Därefter har en möjlighet att söka lotstjänster som läggs ut av Sjöfartsverket. Vid antagning internutbildar Sjöfartsverket lotskandidaterna teoretisk såväl som praktiskt. Beroende på lotsområde kan det ta upp till fyra år innan full lotsbehörighet för alla typer av tonnage är uppnådd, men redan efter 6-12 månader kan de första egna lotsningarna utan handledare ske.
När lotsen kliver ombord tar hen över manövreringen av fartyget. I Sverige har lotsen egna navigationsprodukter som är speciellt framtagna för lotsning och har större detaljeringsgrad än de vanliga sjökorten. Med hjälp av besättningsmedlemmarna som sköter handhavandet av fartyget talar lotsen om hur många grader fartyget ska gira och hur mycket kraft hen vill ha på propellrarna. När det är dags att lägga till tar fartygets kapten ofta över de sista metrarna för att få fartyget till kaj, men även detta ingår ibland i lotsens uppgifter.
Att jobba till sjöss innebär att vara väldigt utsatt för väder. Det är också den faktor som Rickard beskriver som mest utmanande med jobbet.
- Blir jag purrad och hör hur vinden viner kring knutarna och regnet piskar, då vet jag att det kommer bli en hård dag. Allt från att klättra ombord på fartyget till att manövreringen blir tuffare vid hårt väder.
Det bästa med jobbet är att få hjälpa till, att få vara den där trygga punkten som skapar en förtroendefull stämning ombord. Att dessutom få träffa mängder av besättningar och utbyta erfarenheter är något Rickard värderar högt. Samt att få fortsätta att ”köra båt”. Mycket av ett fartygs resa går med hjälp av autopilot. När lotsen tar över är det handpålagd manövrering som gäller och trots att en förr eller senare börjar lära sig sin farled, måste en alltid vara på alerten och kontrollera varje gir och hur fartyget beter sig i de begränsade farvattnen.
Rickard lotsar många olika typer av tonnage och det är också en av de roliga utmaningarna med jobbet; att få hålla sig ajour med olika bryggsystem och fartygskonfigurationer med olika skrovformer, roder och propelleruppsättningar.
- Men de gamla båtarna med de gamla besättningarna är favoriterna. Det finns alltid anledningar till varför en besättning håller ihop år efter år och det brukar vara en sammansvetsad stämning på de båtarna, samtidigt som de känner sitt fartyg väldigt väl.
Text: Caroline Johansson
Foto: Jonas Westling
Senast uppdaterad 2023-09-28